Jag sa mitt första videoinslag att jag vill jobba med äldrefrågor i riksdagen och på det området finns det så mycket att göra att jag knappt vet var jag ska börja.
Den viktigaste frågan är åldersdiskrimineringen, dvs hur vi ser på dem som är äldre och det går inte att lagstifta om.
Vi som är i den åldern måste själva sprida att vi är en kraft att räkna med och det måste vi göra på alla sätt - från att tala med vänner och bekanta till att använda sociala medier. Vi måste tala om vad vi gör och sprida det! Äldre syns för litet i media och i det offentliga livet. Att räkna bort dem är ett oerhört slöseri med det som brukar kallas humankapitalet, helt enkelt människors potential. Det slår åt båda håll - arbetsgivare missa en massa kunskap och den arbetssökande känner sig diskriminerad, bortstött och utsorterad. Alla människor behövs, på olika sätt och ska bedömas efter förmåga och kompetens. Inte minst kan vi arbeta som mentorer för de unga. Vi som är i 70-årsåldern har ju alla varit 30, 40 och 50 år men i dessa åldrar vet man inte hur det är att vara 70. Och numera säger ju t o m vetenskapen att "70 är det nya 50". Redan 2005 kom en statlig utredning som sa att "I vår framtidsbild finns det 80-åringar som studerar, 75-åriga statsråd och 30-åringar som arbetar tillsammans med 60-åriga mentorer." Det vill jag jobba för!
lördag 4 november 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar