Ordet
nämndeman är mycket gammalt och härstammar från den tid när den
som bestämde i ett område skulle skipa rätt. Då behövde han 12
män av allmänheten till hjälp och som han ”nämnde vid namn”. Detta fick vi lära oss av vår egen nämndeman Elmer Eliasson som delade med sig av sin erfarenhet från nämndarbete.
Nämndemän
enligt svensk modell finns i 15 länder. I Sverige finns det 9000
nämndemän totalt och i Göteborg finns det ca 350. Nämndemännen
utses av de politiska partierna och ska vara bosatt i det område där
de verkar. Könsfördelningen är jämn 50/50, 15% har utländsk
bakgrund och 16% är under 45 år. En
nämndeman får 500 kronor i ersättning för en hel dags
tjänstgöring.
Nämndemännen
får ingen utbildning, man får bara en genomgång av lokaler och
annan formalia t ex får man avlägga domareden som är sedan 1734
och lyder:
Jag
N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och
skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt
göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges
lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för
släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga,
ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det
vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som
saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan
uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten
inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en
ärlig och uppriktig domare troget hålla.
Av
detta framgår att det är svårt för den som inte har svenska som
modersmål och inte ens det hjälper vid ett sådant språkbruk.
Ingenstans
kontrolleras om nämndemannen är lämplig för sitt uppdrag, att
vederbörande inte har ett brottsligt förflutet eller på annat sätt
har olämpliga kopplingar. På senare tid har det ju uppdagats flera
fall där man diskuterat om en nämndeman varit jävig. Det åligger
nu nämndemannen själv att anmäla eventuellt jäv till
juristdomaren vilket inte alltid sker. I detta sammanhang har det ju
framkommit att en del domare tycker att det ska vara juridiskt
skolade personer som utgör rätten. Mot detta kan invändas att den
juridiska sakkunskapen finns ju hos domaren medan nämndemännen ska
tillföra det medmänskliga perspektivet som också ska väga tungt.
Rätten
besår av en juristdomare - som är rättens ordförande - och tre
nämndemän, vid ordinära mål. Vid stora mål tjänstgör två
juristdomare och fyra nämndemän. I bägge fallen finns en
protokollsekreterare som i regel är notarier som gör sin
tingsmeritering.
Eftersom
rätten består av fyra ledamöter inträffar fall där man inte är
enig. En vanlig missuppfattning är då att domaren har utslagsröst
om det blir 2-2 vid en omröstning. Men i det läget gäller att det
alternativ segrar som är bäst för den tilltalade.
Var
och en av nämndemännen har lika mycket att säga till om som
juristdomaren vid överläggningen efteråt när man hört
sakframställningarna och alla vittnens utsagor. Vid denna
överläggning har man att ta dels ta ställning i skuldfrågan och
dels att bestämma påföljden. 90 % av de tilltalade fälls.
Min
sammanfattning blir att det är önskvärt
*
att nämndemännen får en utbildning där man förklarar vad som kan
räknas som jäv samt annan relevant utbildning för uppdraget
*
att nämndsamordnarna tittar på de föreslagna personernas bakgrund
*
att de politiska partiernas urvalsprocess tar stor hänsyn till de
föreslagna personernas lämplighet som t ex att de kan argumentera
för sin ståndpunkt även om den går emot övriga ledamöters.
