För 50(!) år sen skulle jag, min väninna och min syster lära oss att åka utför i Norge. Halva Norge skrattade en vecka! Här är ett utdrag av hur det gick!
På måndag vi åkte en timma till Beito
vi trodde vi hamnat i Tjottaheito
Hos Steinars vi hyrde vårt slalompaket
Steinar själv var ganska så fet.
Vid liften med Sverre vi hade bestämt
i denna kom Berit fem meter jämt
L kom ända till halva backen
konstigt nog bröt hon inte nacken.
En orolig blick fick K av Sverre
- hon kom ända upp, du milde herre!
Vid hälften av backen låg L och gasta:
Hoppa av och hjälp mig och därmed basta!
Av Sverre fick Berit lift en bit
"Klara nu resten" men där drog han en nit
Med L som igel han sen åkte ner
"I backen där finns det väl nu inga fler?"
I liften han nu åter L placera
vid 500 meter hon Berit passera.
Till väntande K kom L nu opp
strax efter kom Sverre till fjällets topp.
Där börjar lektionen att åka på skrå
men L vägrade att på skidor stå-
K började sakta nerför fara
- Oh om jag kunde stanna bara!
Med hjälp lyckas L en bit nerför linka
vid 500 meter stod Berit och vinka
- Kom över till oss och kom fort!
Det var dock lättare sagt än gjort!
K fick order att fortsätta plöja
Sverre skulle de andra ur vägen röja.
Lyckligen nere not backen hon såg
sekunderna efter på vägen de låg.
I backen där kom de med väldig fart
Det var Berit med Sverre om livet så rart.
Att stanna med partner är inte så lätt
Hoppet över kullen blev en aning snett.
I glädjen över att synen fanns kvar
tittar de upp - Vad i fridens dar?
Ty med L i famnen kom lärare nr två!
Paråkning i Beito går till så!
