Vilken kväll!

Igår kväll bjöd Göteborgs Konstmuseum på en samtalskväll mellan Olof Buckard med sina sylvassa formuleringar - Man kan vara god i en huvudsats och ond i en bisats - och Jan Eliasson med en djup känsla för människor i andra kulturer. Samtalet handlade om Dag Hammarskjöld och visade på denne intellektuelle gigants många sidor t ex musiken, främst Bach och Händel. Han införde bl a att man på sammanträdena i FN skulle spela klassisk musik som en bakgrund. Han hade också en stark känsla för språk och stora kunskaper i andra språk än svenska, bl a översatte han böcker från franskan. Det är än mer märkligt eftersom han från början var ekonom.
Olof B och Jan E menade också att vi måste vara vaksamma på de ondsinta tankar och känslor som vi alla har inom oss så att vi inte förstärker det "vi-och-dom"-samhället som redan finns.
Jag blir glad och tacksam över att det finns människor som Olof och Jan som låter sig höras i demokratins tjänst.

EU-nätverk mot terrorism

EU-kommissionär Cecilia Malmström skriver:
Det finns dagar då vi alltid kommer att minnas precis vad vi gjorde. En sådan dag är den 11 september 2001 när flygplanen flög in i World Trade Center och nära 3000 människor dog. Efter denna sommar kommer vi att lägga ytterligare ett datum på minnet, fredagen den 22 juli, då en sann mardröm utspelades i Oslo och på Utöya i Norge.

Terrorism är tyvärr fortfarande ett hot mot våra öppna samhällen, men i allt större utsträckning är terroristen idag en ensam person. Efter sommarens fruktansvärda händelser har det blivit ännu tydligare att vi har för dålig kunskap för att förstå de processer som gör att människor radikaliseras och väljer att ansluta sig till terrororganisationer och begå våldsamheter, oavsett om det handlar om religiös-, höger- eller vänsterextremism.

Redan i november förra året lanserade jag idén om ett europeiskt nätverk mot extremism. Nätverket för samman forskare och praktiker, d.v.s. skolpersonal, religiösa ledare, socialarbetare och frivilligorganisationer över hela Europa som arbetar konkret med dessa frågor på lokal nivå. Kommissionen bistår nätverket med närmare 200 miljoner kronor under fyra år och med ett sekretariat som ska stödja arbetet. Nätverket invigdes den 9 september med deltagare från nästan hela Europa.

Tanken med nätverket är att skapa en mötesplats för att samla och utbyta erfarenheter över sektorer och mellan medlemsländer. I vissa EU-länder så som Storbritannien och Nederländerna har man längre erfarenhet av att arbeta förebyggande för att fånga upp personer som dras till extremiströrelser. Här kan finnas lärdomar för andra länder. På samma sätt kan det arbetet som sker i skolans värld för att möta frustrerade ungdomar kanske tjäna som inspiration för hur man i fängelsemiljöer bättre kan arbeta för att förhindra radikalisering.

Nätverket ska också fungera som en s.k. tankesmedja för att ta fram ny kunskap om hur processerna bakom radikalisering ser ut. Ett område som blir en självklar del för nätverket att fokusera på är internet och på att öka kunskapen om hur aktörerna opererar via nätet.

Under våren 2012 planerar EU-kommissionen att hålla ett högnivåmöte där nätverket kommer att få presentera sitt arbete så långt och förhoppningsvis kan de redan då peka på hur EU-länderna kan förbättra arbetet mot extremism. Och nästa vecka när EU:s inrikes- och justitieministrar träffas den 22-23 september står arbetet mot våldsbejakande extremism högt på agendan. Medlemsländerna ska ta fram nationella handlingsplaner för att bemöta extremism och vid mötet nästa vecka ska vi se hur långt länderna har kommit i detta arbete.

Det finns inte några vattentäta metoder för att förhindra terrorism. Tio år efter attackerna i New York är det dags att fokusera än mer på det förebyggande arbetet. Det är min förhoppning att EU-nätverket för att motverka all form av extremism blir ett viktigt verktyg i det arbetet.

Upplyftande och nedslående

Idag har jag varit på en konferens som var just det - både upplyftande och nedslående! Det var Liberala Kvinnor som arrangerade med rubriken Kvinnors mod förändrar. Vi fick träffa Elisabeth Olsson som med sina fantastiska, nyskapande och provocerande fotoutställningar Ecce Homo, In hate we trust och Jerusalem visade hur trångsynt stora delar av mänskligheten är, både religiösa, kulturella och politiska grupper. En stor eloge till Elisabeth och till de aktörer som deltog som i fotografierna - det är modigt!
Katarina Wennstam som efter flera år på SVT där hon var kriminalreporter beslöt sig för att skriva reportageböcker om alla de våldtäktsoffer hon mött. Våldtagna kvinnor har inte kvar sitt liv - de måste flytta, byta namn och ibland leva med skyddad identitet. De män som våldtar finns oftast kvar i sin sociala kontext, det är mycket märkligt. Det är ju han som borde vara förnedrad, inte offret.
Slutligen fick vi höra Elise Lindqvist, f d prostituerad berätta om sitt liv. Hennes förnedring började vid 5(!) års ålder då hon kunde hämtas från sandlådan och beordras komma med och ta av sig kläderna när männen begick våldtäkter på henne. Hon fick en liten godispåse när det var över. Hon fick höra att om hon berättade något av detta för någon enda människa så skulle hon dödas. Hon fick höra hur ful hon var, att hon var så dum så att det inte var någon idé att skicka henne till skolan. Hon levde i ett missbrukarhem där fadern kunde äta skokräm på smörgåsen (som ersättning för starkare saker), han fick delirium och såg smådjävlar överallt som han vred halsen av och vid ett tillfälle trodde att även Elise var en liten djävul och började vrida halsen av henne också. Hon klarade sig den gången. En annan människa som hon litade på visade sig vara bordellmamma. För Elise var det inget konstigt att män använde hennes kropp som de behagade, det hade hon ju lärt sig redan vid 5 års ålder. Måttet rågades när "kunden" vid en sextransaktion började skära i henne med kniv för han ville se hur blodet rann under akten!
Efter många år kom hon i kontakt med kyrkan och kunde börja ett nytt liv, fritt från övergrepp, sprit och narkotika. Nu arbetar hon - vid 75 års ålder - på Malmskillnadsgatan i Stockholm där hon har blivit "Morsan" för flickorna som går där. Numera är det inte så många svenska flickor som går där, det är en massa traffickingoffer från 11 års ålder.
Det gjorde ett oerhört starkt intryck att denna kvinna som misshandlats under så många år hade styrka, kraft och mod att börja ett nytt liv och att dessutom berätta om det.
Som avslutning var det en paneldebatt med Maria Haldesten från GP som moderator. Deltagare var Barbro Jönsson, Karin Törnqvist och Margita Björklund som diskuterade under rubriken Vad är det att vara modig?
En stor eloge till arrangörerna!
En mycket bra konferens med många tänkvärda inslag.

"Främlingar är vänner du ännu inte känner"

Igår lyssnade vi till Bengt Westerberg som fått regeringens uppdrag att leda en statlig utredning om främlingsfientlighet i Sverige - dess orsaker och hur vi kan motarbeta dessa. Bengt fick uppdraget i maj och har bara precis hunnit börja men det var en mycket lovande upptakt. Han menade att det finns ett embryo till främlingsfientlighet hos oss alla, rädsla för det vi inte vet något om. Om man känner någon från en annan kultur, annan religion, annan hudfärg så räknar man inte denna person till "de andra" men "alla de andra" är sådana som vi i vår fördomsfullhet tror att de är - utan att veta. Det behövs kunskap om "alla de andra" och där anser jag att skolan har en viktig uppgift.
Detta embryo som vi alla har inom oss måste vi bekämpa hela tiden. Det finns många ute i världen som har fördomar om svenskar som vi inte alls vill kännas vid, att alla är blonda, att alla är tystlåtna osv. Man kan verkligen diskutera vad svenskhet är - de flesta av våra högtider har inte svenskt ursprung, inte heller maträtter. Det enda som karakteriserar vår svenskhet är språket. Det är bara vi i Sverige som talar svenska.
"Mångfald är motsatsen till enfald" är ett välkänt uttryck som stämmer bra. Vi blir berikade av att vi får fler med annan bakgrund i samhället. En annan aspekt är solidariteten med flyktingar. Det är vår mänskliga skyldighet att vi som har det bra hjälper dem som har det sämre.
Vi som liberaler tror på individuell frihet, socialt ansvar och internationell solidaritet - motsatsen till främlingsfientlighet.