Inbördeskriget i
Syrien förstör inte bara för människorna som vill bo där (6
miljoner är på flykt, en av de största flyktingkatastroferna i
världen) utan också vårt gemensamma kulturarv. En kultur som
sträcker sig från 5000 år före vår tideräkning. Ett land som
förknippas med sagoomspunna namn som Mesopotamien, Sidenvägen,
Edens lustgård, Levanten, Babylon och Tvåflodslandet mellan Eufrat
och Tigris. Den urgamla staden Ur - en av världens första städer.
Denna civilisationens vagga ligger nu i ruiner.
Och hur får
flyktingarna det som tvingas till okända länder med främmande
kulturer fast de helst velat stanna kvar i sitt land och hos sina
familjer och släktingar. Genom mitt arbete som flyktingguide har jag
fått förfärliga människoöden beskrivna för mig. Det finns olika
sätt att ta sig bort från bomberna som faller. En del går till
fots med familj och ägodelar över gränsen till närmaste land, och
hoppas de ska komma fram innan de blir skjutna, andra köper sig en
plats i fullpackade sjöodugliga båtar. Andra återigen säljer allt
vad de har och köper sig lejd ut ur landet. Om man hamnar i en
flyktingförläggning i närheten är det ofta en usel standard,
otillräckligt med mat och vatten, sjukdomar härjar, bristfällig sjukvård och värst
är det för barnen. I dessa läger förekommer också ”survival
sex”, dvs ett slags människohandel där kvinnor säljer sex för
att få det litet bättre, kanske ett matpaket extra, en dunk rent
vatten, medicin. Det allra värsta är att de utnyttjas även av
biståndsarbetarna.
Eller också kommer du
till ett land där du inte förstår vad man säger, du kan inte läsa
skyltar eller informationsmaterial och ingen förstår vad du säger.
Oron för din situation - får vi stanna? när får vi besked? var
ska vi bo? hur mår släktingarna i hemlandet? - gör att du ofta
behöver läkarbehandling och förvirringen blir ofta ännu större.
Det är knappt du kan glädjas åt att inga bomber faller, att ingen
skjuter på dig eller din familj. Du har kanske ett annorlunda
utseende eller klär dig annorlunda än de som bor i det land du
kommit till och du förstår inte varför detta är så provocerande,
du vill ju bara ha lugn och ro.
Vi som har förmånen att bo i trygghet bör ju i medmänsklighetens namn öppna våra dörrar för dem som liksom vi vill leva i denna trygghet.
