En kort agenda...

...betyder inte alltid ett kort möte.

ÄVO hade nämndmöte 25 april och dessa brukar inledas med förvaltningsdirektörens och hennes medarbetares om vad som pågår i verksamheten men som inte är uppe för beslut.

Utredningen om Tre stiftelser pågår och ett nytt avtal kommer inte att tecknas förrän förvaltningsdomstolen och KS sagt sitt. 

Förvaltningen har sedan tidigare fått ett vite för ej genomförda förbättringar när det gäller hemtjänstpersonalen arbete beträffande restid, kringuppgifter och arbetsrutiner och vi får ny redovisning i juni.

Valfriheten är inte lika med LOV - budgeten är överordnad, dvs valfrihet för budgeterade upphandlade platser är 550 st. Ligger vi under den siffran så kan placering ske i annan än kommunal regi, ligger vi över så kan placering bara ske i egen (kommunal) regi.

Som jag tidigare berättat söker vi personal med ljus och lykta i synnerhet nu i sommar. F n saknas 307 vikarier i våra vob och hemtjänsten saknar 363. Vi prövar med annat sätt att locka framför allt unga som inte gärna läser långa förklaringstexter, vi har t o m gjort en liten film. Det senaste är att vi betalar hittelön till den som hittar en vikarie!

Därefter fick vi information om dagverksamheten, det finnas två - daglig verksamhet är en insats enligt LSS och dagverksamhet är ett bistånd enligt SoL

S, V, MP + C hade ett yrkande om rekryteringssituationen och hur den skulle förändras om man ökade lönen för en usk med 1000, 2500 eller 5000 per månad. Enligt oss dvs KD, M, L + D pågår ju redan ett arbete inom förvaltningens projekt ARUBA för att se över löner såväl som andra villkor. Det blir bara nya utredningar som ökar administrationen. KD, M, L och D röstade nej men yrkandet gick igenom.

Vad ska vi satsa på i första hand? Jo följande:

ÄVO är ju en ny nämnd sen två år och skall göra tio olika arbetssätt till ett. Eftersom största den av nämndens ledamöter suttit dessa två år har vi varit väl medvetna om svårigheterna men vi har fått bra redovisningar av hur arbetet fortskridit. Extra svårt har det ju varit dessa år eftersom pandemin har blockerat mycket. Våra verksamhetsnomineringar i år för 2024-2026 har tagits fram av förvaltningen och vi i nämnden har kunnat ställa frågor och diskutera och vi har varit överens om de prioriteringar som har gjorts - i vårt fall:

Äldreomsorgslyftet - dvs möjlighet för medarbetare till fortbildning på betald arbetstid. Mellan 2020-2023 har 580 personer deltagit och nu behöver vi ny finansiering för at kunna fortsätta.

Digitala lås - mindre antal nycklar i omlopp, mindre restid för att hämta och lämna nycklar, snabbare hjälp vid larm och större spårbarhet.

Prioriterade lönegrupper - jämställda och konkurrenskraftiga löner har stor påverkan på kompetensförsörjningen och mer personal är helt avgörande för att klara verksamheten.

Fullärd? Ack nej!

Men det har varit en vecka fylld av kunskap. Här följer ett utdrag:

I tisdags hade vi utbildning i Tillitsstyrt ledarskap. Tänkvärt - i synnerhet som jag kunde tillföra egna kunskaper på en del områden vilka jag delgav föreläsaren efteråt.

På onsdag deltog jag i Vetenskapsfestivalens event på Liseberg i det stora hjulet. I varje gondol satt en forskare från olika lärosäten i Göteborg som berättade om sin forskning medan vi åkte runt några varv. I min gondol hörde vi berättas om AI som blir alltmer framträdande och som vi - enligt min åsikt - måste sätta gränser för nu. Vi ser ju redan hur hur studenter använder verktyget för att skriva uppsatser.

På torsdag var vi på studiebesök på Nya Varvets äldreboende. Det hade en mycket bra miljö, både inomhus med stora rum och utomhus där man hade en liten trädgård med en damm med karpar. Det ligger bra med närhet till vattnet. Men viktigast av allt är ju personalens inställning till att människor är individer och har olika behov och önskemål. Den förståelsen hade man här. Vi fick också träffa en hyresgäst som var läkare och psykiatriker och som hade mycket synpunkter på ålderism och ålder i stort. Han stortrivdes på sitt boende och sa att han aldrig haft det så bra. Mycket upplyftande att höra!

Andra delen av dagen var ett möte med Hemsjukvården. Det var mycket intressant och lärorikt bl a fick vi veta hur svårt det kan vara när inte kommunikationen över gränser fungerar, t ex finns det verksamheter som använder fax! Samverkan mellan region och kommun kan vara utmanande. Enheten består av många olika kompetenser, sjuksköterskor och arbetsterapeuter är bara några. Man jobbar i team runt patienten. Det är höga krav på dem som jobbar där, att ha en personlighet som är lösningsorienterad och har stor inlevelseförmåga. Mycket värdefullt att få se verksamheten inifrån.  

På fredag var rubriken Årsrika - Sveriges hopp. Där uttryckte panelen en stor frustration över att man ska tvingas gå i pension fast man känner att man behövs. Med den kompetensbrist vi har nu så borde det vara självklart att den som kan och vill borde få fortsätta att arbeta. På Nya Varvets boende träffade vi på en dam som var 72 år och fortfarande arbetade. Fler sådana!

En man i panelen var uppfinnare, han hade bl a konstruerat ett verktyg som gjorde att han själv kunde ta på sig stödstrumporna på några sekunder. Det ger självständighet för individen och hemtjänsten besparas ett besök två gånger om dagen.

Vi måste börja med att fråga vad varje person kan och vill hjälpa till med och sluta behandla äldre som en flock omyndiga personer utan egen tankeförmåga!

En makalös upplevelse!

Jag fyllde nyligen 80 år och firade det hos min syster och svåger i Stockholm med närmaste familjen. Jag fick inte veta någonting om vad eller när något skulle hända eller vilka som skulle delta. Alla familjemedlemmar hade drabbats av kollektiv minnesförlust när jag frågade.

Bara tågresan Göteborg-Stockholm blev en ny erfarenhet - vi åkte först till Borås där personalen informerade om att vi skulle stanna i 20 minuter och det gick bra att gå ut på plattformen under tiden! När vi startade igen fick vi veta att vi skulle åka baklänges till nästa stopp. Efter detta stopp skulle vi sedan ändra färdriktning och åka framlänges igen ett tag till ett nytt stopp där vi skulle byta personal. Ett tag efter att detta skett körde tåget så sakta att jag lätt kunde gått bredvid. Men därefter körde vi normalt - inte undra på att det tog 5 timmar! 

Så småningom kom vi ju till Stockholm central och där mötte min syster upp för vidare färd och den gick till Grand Hotel där vi intog Afternoon tea med champagne! Det tog oss två timmar att ta oss igenom alla läckerheter.

Därefter blev det färd till mitt boende som var hos min syster och svåger, det är snäppet under Grand Hotel.

Vid frukost på påskafton fick jag instruktion att vara avreseklar kl 10.00. Då åkte vi in till Stockholm igen och mötte min systerdotter för färd till Djurgården. Där blev jag bjuden på en modevisning, det var NKs Franska som tillsammans med muséet ordnat en grandios utställning av dels historien om NKs Franska, dels massor av klänningar, dräkter och kappor. Vi fick veta till vilket evenemang plagget var uppsytt och till vem. Många av dem var i privat ägo och utlånade för tillfället. Mängder av foton visade modets växlingar, det var hela 1900-talets historia på ett ställe. Som exempel kan nämnas Greta Garbos klänning som hon bar i filmen Gösta Berlings saga, scener ut filmen visades bredvid själva klänningen.

Efter ett par timmar bar det av till Östermalmshallen där plötsligt fler medlemmar av familjen dök upp och det blev förfriskningar av olika slag,

På eftermiddagen skulle jag vara klar kl 17.00 för ny avfärd. Då åkte vi till Grand Hotel igen och träffade övriga familjen som vi skilts från tidigare på dagen. Här blev det champagne i Cadierbaren, det tog en stund kan jag säga.

Därefter var det avfärd igen, vart vi åkte vet jag inte riktigt med vi kom till en restaurang som hette Hillenberg där vi skulle äta middag. Den inleddes för min del med en pytteliten sked kaviar beledsagad av ett glas vodka. Både kaviar och vodka var av toppkvalitet vilket gjorde att de tillsammans gav en tredje smakupplevelse, fascinerande. Och mera vin till maten som var fisk för mig. När desserten kom in fick jag också ett minifyrverkeri!

Nästa dag som var den egentliga födelsedagen inleddes med sång i ottan tillsammans med  tänt ljus, choklad och champagne! Det var inte vilken choklad om helst, den såg ut att vara av marmor med målat motiv på och smaken var himmelsk!

Sen blev det utfärd till skärgården med order att vara tillbaka halv två. Då kom resten av familjen och vi åt lunch tillsammans, föregånget av champagne. Vid kaffet efteråt var det tårta med tomtebloss och sång och hurrarop och som om inte detta var nog blev det också presentutdelning varav mobiltelefonen var mest uppskattad för den jag har känns lika gammal som jag själv. Och därefter blev det mera choklad och vin.

Jag är också glad för alla de som tänkt på mig med kort och mail, på sociala medier och med telefonsamtal. Så firad har jag inte blivit på många år om ens någonsin. Ett varmt tack till alla och ett  särskilt tack till min syster Lisbeth som planerat och arrangerat och möjliggjort allt detta!