Gäst hos verkligheten

Våra verkligheter ser olika ut. För en person mitt i livet består den oftast av arbetet, familjen och fritiden. När man blir äldre förändras verkligheten - det finns inget arbete längre, familjen klarar sig själv och det blir väldigt mycket fri tid. Blir man dessutom drabbad av sjukdom så blir verkligheten svårt att hantera.
Då är det skönt att veta att man kan få hjälp. Det finns biståndsbedömare i varje stadsdel i Göteborg som, tillsammans med den som behöver hjälpen, tar reda på vad just den personen behöver hjälp med och hur ofta  - t ex mat, medicin, städning. Det finns de som behöver hjälp flera gånger om dagen och de som bara behöver hjälp ett par gånger i månaden.
I veckan hade jag förmånen att få följa med på ett antal besök hos dem som behöver hjälp flera gånger om dagen och det blev besök i en annan verklighet än min. Jag var med hos fyra kvinnor som alla var mellan 85 och 92 år. Ingen hade demens men alla hade någon funktionsnedsättning som dålig syn/hörsel, någon hade nyss haft en stroke, någon var nyopererad och de flesta hade svårt att röra sig.
Alla var väldigt positiva till hemtjänsten och särskilt till just min handledare som vi kan kalla S. Ingen ville klaga på någonting men man önskade att det inte skulle komma en ung man som skulle hjälpa till med dusch eller påklädning, då ville man ha kvinnlig hjälp. Alla hade förståelse för att inte samma person kunde komma vid varje tillfälle även om man naturligtvis skulle önska det.
Det beror mycket på den person som kommer - min handledare bemötte alla med respekt och lyhördhet. Hon pratade med dem, klappade dem, kramade dem och t o m dansade med en förutom att hon naturligtvis gjorde frukost, bäddade, delade ut mediciner, byte stomipåse, kammade, smorde in, tömde sopor,  torkade av bord och bänkar och diskade. Hon var lugn och sansad, visade ingen brådska och ingav förtroende. De vi besökte saknade att inte kunna gå ut när man själv vill och att inte kunna duscha när man själv ville. Det är också viktigt med sällskap. Där tror jag att volontärverksamheten som nu har startat i vår stadsdel kan vara till stor hjälp.
De som är i dessa åldrar 85+ har varit vana att arbeta hårt och inte få något gratis. De har inte varit vana vid att ställa krav för egen del och är oerhört tacksamma för den hjälp de får,även om det kostar en slant, för de skulle inte klara sig utan den.
Nästa generation som kommer att behöva hjälp är nu i 70-årsåldern och har ett helt annat förhållningssätt till livet. De är vana att ta för sig och ställa krav och det tar de med sig in i ålderdomen. Bäva månde äldreomsorgen!
För mig var det berikande att få ta del av det praktiska arbetet bakom alla dokument och siffror som vi matas med i nämndarbetet. Det var på tiden att någon från nämnden besökte verksamhetens praktiska del, det hade ingen gjort på de senaste 15 åren.