...brukar inte vara ett valvinnande ämne. Inte desto mindre är den av stor vikt i ett rättssamhälle som vårt.
Den 1 juli infördes straffskärpning för allvarliga våldsbrott. Två av tre oppositionspartier vill sänka straffen för mord och man driver frågan om halvtidsfrigivning av brottslingar som dömts till fängelse för grova brott. Man vill spara pengar på kriminalvården. Men genom att släppa ut brottslingar tidigare är risken stor att de dels återfaller i brott, dels att allmänheten blir mycket mindre trygg. Det ger helt fel signaler om. Redan nu ropar allmänheten på fler poliser, på poliser som kommer när man ringer om mindre brott, fler synliga poliser. Vänstern vill dessutom legalisera användning av narkotika.
Alliansen har tillfört fem miljarder i varaktiga tillskott och 2,5 miljarder i engångsvisa tillskott. I slutet av året kommer det att finnas 20 000 poliser - en ökning med 2000.
Det är också absolut nödvändigt att Sverige deltar i det europeiska polissamarbetet - Europol t ex - mot den grova organiserade brottsligheten. Trafficking och barnpornografi är några av de avskyvärda formerna av detta.
Cecilia Malmström har bl a dessa frågor på sitt bord. Kriminaliteten stannar inte vid några gränser och det bör inte heller polissamarbetet göra. Det är svåra frågor därför att olika länder har olika lagar.
Detta är ett område där vi måste - precis som Cecilia Malmström säger - vara optimistiska och försöka på många sätt att hitta lösningar.
Läs artikeln i Svenska Dagbladet.
söndag 4 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar