Krakow är en vacker stad i stort sett oförstörd av kriget men många byggnader har fått förfalla pga brist på pengar.
Bilden ovan är från det stora torget, här blandas gammalt och nytt. Torget är kantat med uteserveringar och många aktiviteter försiggår i mitten.
Staden är full av kyrkor, 120 stycken, varav 60 stycken i innerstan.
En fantastisk utflykt är den till saltgruvan i Wieliczka, numera på UNESCOs världsarvslista, mer än 700 år gammal, gruvan inte listan. Allt består av salt, väggar, tak och golv. Och ljuskronorna! Bara tre män grävde ut den största salen som syns på fotot nedan. Gruvan är över 300 m djup, vi var dock "bara" på 133 m. Dit var det 800 trappsteg! Det finns kilometervis med tunnlar och gångar därinne.
Luften är så välgörande att det finns ett sanatorium som ligger på 135 m djup för personer med astma eller liknande andningssvårigheter.
På Schindlers fabrik hade man gjort en bra utställning där man ägnade första rummet åt hur livet såg ut i Polen före invasionen och de följande rummen beskrev vad som hände år för år. Jag ryckte till när jag steg in i ett rum och såg stora naziflaggor hänga från taket.
Det man inte kan och inte ska förändra är koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau.
Hur man kan vara så cynisk att man sätter upp en skylt vid entrén där det står att Arbete gör dig fri, det övergår mitt förstånd.
Rudolf Höss blev chef för Auschwitz. Han bodde i en villa med fru och barn bara 100 m från stängslet. Fru Höss yttrade vid flera tillfällen att "här ville hon bo för alltid, det var paradiset på jorden"!!
Birkenau är enormt stort. Bilden visar utsikten från vakttornet vid entrén och bara åt ett håll!
Lägren ligger som öppna sår i landskapet och är en påminnelse om vad som har hänt. Tyvärr ser vi tecken också idag på samma inställning - det är någon annans fel. Då var det judar och romer, idag är det muslimer.
Att vara på plats, se och höra och t o m ta på det - jag har gått in i en gaskammare(!) men frivilligt och jag kunde gå ut när jag ville - kändes för mig som att en kunskapslucka blev fylld. Det väckte dock fler frågor - var gjorde man av all aska t ex? Jo, först lade man den i stora gropar, när de inte förslog skyfflade man ner den i floden som rinner i kanten av Birkenau. En del såldes som gödningsmedel till bönderna i omgivningen!! Likaså de malda benen!! Floden har nu börjat slamma igen och man har börjat gräva i den. Då får man upp en slam av en mycket märklig konsistens och färg. Det finns inte ord för att beskriva min känsla.
Redan strax efteråt sa man - Aldrig mer! - och det måste upprepas ideligen. Glädjande att se att det var så många unga människor som besökte lägren.
Jag kan varmt rekommendera en resa till Krakow med omnejd, mycket att se, vänliga människor, god mat och man får mycket för pengarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar