Din roll i samhället som äldre, del 1

För ett par veckor sen var det Kvalitetsmässa med Politikerdagar i Göteborg. Ett bra tillfälle att bredda sina kunskaper. Det fanns många seminarier, svårigheten var bara att välja. Ett av de intressantaste och som presenterades med ett nytt "tänk" var betitlat Gammal i en ny tid. Det var Bodil Jönsson, prof em och författare som stod på scen som ett levande bevis på att man inte är förbrukad för att man gått i pension. Hon menade att det är hög tid att verklighetsanpassa normen för vad som är en äldre människa idag och skapa en ny övergripande syn på livsförlopp och lärande, på arbetsliv och pensionering.
Åldrande är ingen sjukdom som ska vårdas bort. 80 % av de som är över 80 år är inte dementa. En 70-åring idag är som en 50-åring för 30 år sen. 40-talisten har fått bra mat, bra hälso- och sjukvård och har bra utbildning. De har rest och tagit del av kultur på olika sätt. De har i sitt yrkesliv förväntats vara kapabla och ta hand om både sig själva och andra. Så går de i pension och plötsligt ska andra tala om för dem hur det är och de blir förvandlade till ett förnedrande kollektiv.
40-talisterna var de som "uppfann" tonåringen, det begreppet hade inte funnits tidigare. De lärde varandra att vara tonåringar och nu måste de lära varandra att vara äldre i vår tid, deras sätt att vara gamla har inte funnits förut.
Bodil ville införa ett slags seniordoktorander inom sitt område. Att äldre människor som arbetat inom området går kvar - utan ersättning - och delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper till dem som ska doktorera. Det skulle gynna
1) själva forskningen med nytt och gammalt "tänkt" som berikar varandra
2) doktoranderna, både arbetsmässigt och personligt
3) de äldre som skulle må bättre mentalt och fysiskt
4) samhället i stort eftersom en människa som mår bra behöver mindre sjukvård och mediciner.

Vi behöver fokusera på vad äldre kan och vill istället för att någon annan ska tala om det för dem. Vi är alla olika individer även när vi blir äldre. Som äldre kan man behöva längre tid på sig att lära in nya saker och att minnas men det kompenseras av erfarenheten och en förmåga att se helheten.
Det är ett oerhört slöseri att fullt friska människor som inget hellre vill än bidra till samhället, tvingas gå sysslolösa. Det gäller både dem som är friska yngre äldre och de som är sjuka äldre äldre. Alla mår bra av att ha en uppgift hur liten den än är.
Att man nu börjar ta upp de här frågorna alltmer är förhoppningsvis en början på ett paradigmskifte.
Läs gärna Bodil Jönssons bok När horisonten flyttar sig.