Upplyftande och nedslående

Idag har jag varit på en konferens som var just det - både upplyftande och nedslående! Det var Liberala Kvinnor som arrangerade med rubriken Kvinnors mod förändrar. Vi fick träffa Elisabeth Olsson som med sina fantastiska, nyskapande och provocerande fotoutställningar Ecce Homo, In hate we trust och Jerusalem visade hur trångsynt stora delar av mänskligheten är, både religiösa, kulturella och politiska grupper. En stor eloge till Elisabeth och till de aktörer som deltog som i fotografierna - det är modigt!
Katarina Wennstam som efter flera år på SVT där hon var kriminalreporter beslöt sig för att skriva reportageböcker om alla de våldtäktsoffer hon mött. Våldtagna kvinnor har inte kvar sitt liv - de måste flytta, byta namn och ibland leva med skyddad identitet. De män som våldtar finns oftast kvar i sin sociala kontext, det är mycket märkligt. Det är ju han som borde vara förnedrad, inte offret.
Slutligen fick vi höra Elise Lindqvist, f d prostituerad berätta om sitt liv. Hennes förnedring började vid 5(!) års ålder då hon kunde hämtas från sandlådan och beordras komma med och ta av sig kläderna när männen begick våldtäkter på henne. Hon fick en liten godispåse när det var över. Hon fick höra att om hon berättade något av detta för någon enda människa så skulle hon dödas. Hon fick höra hur ful hon var, att hon var så dum så att det inte var någon idé att skicka henne till skolan. Hon levde i ett missbrukarhem där fadern kunde äta skokräm på smörgåsen (som ersättning för starkare saker), han fick delirium och såg smådjävlar överallt som han vred halsen av och vid ett tillfälle trodde att även Elise var en liten djävul och började vrida halsen av henne också. Hon klarade sig den gången. En annan människa som hon litade på visade sig vara bordellmamma. För Elise var det inget konstigt att män använde hennes kropp som de behagade, det hade hon ju lärt sig redan vid 5 års ålder. Måttet rågades när "kunden" vid en sextransaktion började skära i henne med kniv för han ville se hur blodet rann under akten!
Efter många år kom hon i kontakt med kyrkan och kunde börja ett nytt liv, fritt från övergrepp, sprit och narkotika. Nu arbetar hon - vid 75 års ålder - på Malmskillnadsgatan i Stockholm där hon har blivit "Morsan" för flickorna som går där. Numera är det inte så många svenska flickor som går där, det är en massa traffickingoffer från 11 års ålder.
Det gjorde ett oerhört starkt intryck att denna kvinna som misshandlats under så många år hade styrka, kraft och mod att börja ett nytt liv och att dessutom berätta om det.
Som avslutning var det en paneldebatt med Maria Haldesten från GP som moderator. Deltagare var Barbro Jönsson, Karin Törnqvist och Margita Björklund som diskuterade under rubriken Vad är det att vara modig?
En stor eloge till arrangörerna!
En mycket bra konferens med många tänkvärda inslag.