Nämnda män och kvinnor

Ordet nämndeman är mycket gammalt och härstammar från den tid när den som bestämde i ett område skulle skipa rätt. Då behövde han 12 män av allmänheten till hjälp och som han ”nämnde vid namn”. Detta fick vi lära oss av vår egen nämndeman Elmer Eliasson som delade med sig av sin erfarenhet från nämndarbete.

Nämndemän enligt svensk modell finns i 15 länder. I Sverige finns det 9000 nämndemän totalt och i Göteborg finns det ca 350. Nämndemännen utses av de politiska partierna och ska vara bosatt i det område där de verkar. Könsfördelningen är jämn 50/50, 15% har utländsk bakgrund och 16% är under 45 år. En nämndeman får 500 kronor i ersättning för en hel dags tjänstgöring.

Nämndemännen får ingen utbildning, man får bara en genomgång av lokaler och annan formalia t ex får man avlägga domareden som är sedan 1734 och lyder:

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.

Av detta framgår att det är svårt för den som inte har svenska som modersmål och inte ens det hjälper vid ett sådant språkbruk.

Ingenstans kontrolleras om nämndemannen är lämplig för sitt uppdrag, att vederbörande inte har ett brottsligt förflutet eller på annat sätt har olämpliga kopplingar. På senare tid har det ju uppdagats flera fall där man diskuterat om en nämndeman varit jävig. Det åligger nu nämndemannen själv att anmäla eventuellt jäv till juristdomaren vilket inte alltid sker. I detta sammanhang har det ju framkommit att en del domare tycker att det ska vara juridiskt skolade personer som utgör rätten. Mot detta kan invändas att den juridiska sakkunskapen finns ju hos domaren medan nämndemännen ska tillföra det medmänskliga perspektivet som också ska väga tungt.

Rätten besår av en juristdomare - som är rättens ordförande - och tre nämndemän, vid ordinära mål. Vid stora mål tjänstgör två juristdomare och fyra nämndemän. I bägge fallen finns en protokollsekreterare som i regel är notarier som gör sin tingsmeritering.

Eftersom rätten består av fyra ledamöter inträffar fall där man inte är enig. En vanlig missuppfattning är då att domaren har utslagsröst om det blir 2-2 vid en omröstning. Men i det läget gäller att det alternativ segrar som är bäst för den tilltalade.

Var och en av nämndemännen har lika mycket att säga till om som juristdomaren vid överläggningen efteråt när man hört sakframställningarna och alla vittnens utsagor. Vid denna överläggning har man att ta dels ta ställning i skuldfrågan och dels att bestämma påföljden. 90 % av de tilltalade fälls.

Min sammanfattning blir att det är önskvärt

* att nämndemännen får en utbildning där man förklarar vad som kan räknas som jäv samt annan relevant utbildning för uppdraget

* att nämndsamordnarna tittar på de föreslagna personernas bakgrund

* att de politiska partiernas urvalsprocess tar stor hänsyn till de föreslagna personernas lämplighet som t ex att de kan argumentera för sin ståndpunkt även om den går emot övriga ledamöters.