Vad gör vi i stadsdelsnämnderna?

Jo där fattar vi beslut med medborgarnas bästa för ögonen inom områdena skola, äldreomsorg och kultur bl a.
Vårt senaste möte i AFH - uttytt Askim-Frölunda-Högsbo - var det första mötet där jag var ordinarie ledamot och första gången för Peter Hellgren som ersättare.
De största frågorna var

Budgeten
som nu verkligen är på rätt väg, det betyder att vi kan göra satsningar på olika områden. Mycket glädjande!

Äldreboendeplanen
Majoriteten och Alliansen har ju skilda uppfattningar om hur vi ska uppnå reella förbättringar för äldre i stadsdelen. Planen är ju gjord efter majoritetens budget och mål- och inriktningsdokument. Allt som gör att äldre personer får ett bättre liv är ju positivt men  jag saknar konkreta mål i planen. Ett av målen är att äldre ska få mer inflytande - men man talar inte om hur. "Alla särskilda boenden ska erbjuda äldre tillgång till utevistelser." skriver man. För mig är det självklart att man ska få gå ut minst en gång om dagen. Man talar om ett salutogent förhållningssätt och där är t ex utevistelse en viktig del av livskvaliteten. Man får ljus och sol i ansiktet, man rör sig litet mer kraftfullt än inomhus och man får stimulans av att se och uppleva naturen och andra människor. Detta bidrar till att man blir friskare till gagn både för individen och samhället. Vi har ju lärt oss att det till stor del beror på ledning och styrning av verksamheten om detta ska bli möjligt.
Vi ser fram emot LOV!

Bostäder norr om Askimsviken
Denna bebyggelse har en enig nämnd avstyrkt en gång p g a att det skulle bli ett stort ingrepp i ett välbesökt fritidsområde vid Göteborgs största utomhusbad. Alliansen hade fortsatt samma inställning men till vår stora förvåning hade majoriteten ändrat sig. Vi reserverade oss förstås! Visst behövs det bostäder och det byggs på flera ställen i stadsdelen både hyresrätter och bostadsrätter men det är i vettiga lägen nära kommunikationer och handel. Dessa nya bostäder ligger som en koloss mitt ibland kolonistugor och småhus och kommer att begränsa tillgången till grönområden och har många andra nackdelar.

Ensamkommande flyktingbarn
Läget är minst sagt ansträngt och ändrar sig varje dag men tack vare våra socialsekreterare håller vi f n näsan över vattenytan (men det kan ha ändrat sig till idag). AFH har tagit emot 87 barn hittills och det blir många fler. Skolan och socialtjänsten har stora utmaningar.

Barnbarnen

Tre dagars intensiv samvaro med mina barnbarn är roligt och utvecklande. En 6-årings logik slår hål på mina fördomar om hur saker och ting ska vara.
-Farmor, kan vi pyssla? - Javisst, vad ska vi pyssla? Med stor förvåning - Det vet man ju inte förrän det är klart! Det blev ett stjärnhus där det bor en man med sin rymdraket och sin hund. Har man varken man eller hund så ritar man sig en! Raketen är gjord av 6 tandpetare och tape! Jag var mest hantlangare och klippte och klistrade på anvisade platser men så har jag ju inte heller den kreativa förmåga att se bortom - för mig givna - gränser.

Utvecklande är också deras lekar utomhus. Jag har tagit mig igenom en hinderbana krypande, klängande, klättrade och balanserande. Deras miner under mina försök var en studie i tveksamhet och glad överraskning när det fungerade. Så nu är jag lätt justerad i vänster höft och behöver inte gå till gymmet på en vecka.
E har en äldre bror L som är 10 år och där har jag ett visst övertag ännu eftersom han tar till sig fakta och där mina kunskaper räcker till. Men det vara nog inte så länge eftersom han funderar på ett bli "nåt med ekonomi", mest för att tjäna ihop så mycket pengar som möjligt. Han letar dock efter den kortaste utbildningsvägen för detta projekt och hyser gott hopp eftersom han fick byta  upp sig 2 svårighetsgrader (böcker) i sin klass.
Båda - som verkligen inte saknar nåt här i livet (utom möjligen en hund, säger 6-åringen) är väl insatta i flyktingsituationen och kan tänka sig att hjälpa till, i begränsad omfattning. 10-åringen säger att hans föräldrar gör det och han själv är inte vuxen och 6-åringen gav bort alla sina mynt i sparbössan bara hon fick behålla sina gosedjur.
De är ju också världens barn, det vi behöver ge dem är grundläggande värderingar som humanitet och empati för det är ju de som ska forma framtiden.

Sången ädla känslor föder

Gabriel Forss är en modig man med gott självförtroende! Att samla ihop över 50 personer, de flesta okända för varandra, från olika delar av landet och med skiftande sånglig erfarenhet och dessutom utlysa två offentliga konserter på spektakulära platser i Barcelona - det är modigt! Märkligt också att dessa femtio efter bara några timmars repetitioner låter som en kör som sjungit länge tillsammans. Det är en fröjd att stå i kören och se hur lycklig Gabriel blir när vi låter som han tänkt sig. Då blir vi också lyckliga och sjunger ännu bättre. Publiken - antingen den finns i kyrkan La Sagrada Familia eller på stranden - rycks också med och klappar händer och sjunger med även om de inte förstår texten - så förenar musiken! Tack Gabriel! #joyridebarcelona

Aldrig mer!?

Gårdagens temadag i Göteborgs Domkyrka om förintelsen och de vita bussarna  blev en stark upplevelse.
Min dag där inleddes med en intervju med en av de vita bussarnas chaufför, Axel Molin, nu 92 år.
Han var bara 17 år när han började som volontär. De vita bussarna, byggda på lastbilschassin, var små och rymde egentligen inte mer än 20 personer. På grund av att passagerarna inte vägde mer än omkring 35 kilon fick man in 55 personer i varje buss. På ena sidan inuti fanns en sittbänk och på motstående sida fanns 3 bårplatser. Folke Bernadotte träffade Himmler 4 gånger och lyckades för varje gång få tillstånd att föra ut fler grupper. Axels uppgift var - att med fara för eget liv - hämta människor i Neuengamme och köra dem mot danska gränsen där andra sen tog över transporten till Sverige. Axel är ganska liten till växten men en stor människa inuti. All heder åt denne man!
Totalt räddades 15.345 med hjälp av 36 bussar, 12 lastbilar och trossfordon och med såna som Axel. 74 miljoner människor dödades varav 50 miljoner civila = 36.000 per dag!
Under rubriken Nutid och framtid skulle ett panelsamtal äga rum mellan Cecilia Wikström, Thomas Hammarberg och Ingrid Lomfors lett av Peter Örn. Tyvärr hade Cecilia lämnat återbud men det blev ändå ett bra samtal som rörde sig mycket kring det personliga ansvar som vi alla har och där skolan har en stor uppgift, för många av dagens ungdomar är historielösa. Ingrid Lomfors rekommenderade en bok som heter Helt vanliga män. Den handlar om poliser som inte tagits ut till militär tjänstgöring och alltså inte har militärens befogenheter men tar sig den rätten.
Därefter fick vi höra ett samtal mellan Rolf Tardell och Maj-Gull Axelsson där Anders Franck var samtalsledare. Båda har skrivit om förintelsens offer men från olika utgångspunkter. Rolf har skrivit om sin mammas tid i lägret och upprinnelsen var en fråga från hans dotter till sin farmor: Varför har du skrivit siffror på din arm, farmor? Det blev också titeln på boken. Efter trevande försök till inlindade förklaringar för en 4-åring om människors ondska frågade dottern: Visst de inte att farmor hade ett namn? Numret på armen var en del i all att avhumanisera människan.
Maj-Gull Axelsson har skrivit den fantastiska boken Jag heter inte Miriam. Jag har lånat den på biblioteket men köpte nu ett eget dedicerat exemplar. Huvudpersonen är rom men tar en judisk kvinnas identitet för det var ännu värre att vara rom än judinna vid den tiden (och kanske fortfarande). Maj-Gull fick idén när hon hörde talas om de s k tattarkravallerna i Jönköping. Miriam -som inte heter det - lever med sin hemlighet nästan hela livet.
Båda underströk det som sagts tidigare - vi måste tala och berätta om detta igen och igen och igen. Allt börjar med orden - hur vi väljer att använda dem. Om vi använder nedsättande epitet om någon annan för att förminska den personen så har vi tagit det första steget på ett sluttande plan.
Vi måste tala om detta igen och igen och vi måste vara vaksamma på strömningar och tendenser som vi har nu i vårt samhälle och som är otäckt lika de som fanns den gången. Aldrig mer!

Ingår du i begreppet ALLA?

På en utbildning i Göteborgs stad ingick ett pass om mänskliga rättigheter - MR. Väldigt aktuellt i dessa dagar och mycket tankeväckande. Det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, art 1: Alla (min kursivering) människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Det står också i EU:s stadgar och det står i Göteborgs Stads budget. Man kan ju börja med att fråga sig - vilka är alla? För mig är det enkelt - det är alltså alla människor. Men kan har tydligen ha olika syn på detta eftersom man sett sig nödgad att skapa särskilda konventioner för barn, kvinnor och funktionshindrade bland andra. Ingår inte barn, kvinnor och funktionshindrade i begreppet alla?
Då kan listan bli lång - äldre t ex är diskriminerade idag, ju äldre desto mer diskriminerad. Ålder är också en diskrimineringsgrund enligt Diskrimineringslagen §4 första stycket.
Man kan hitta exempel överallt - SVT som ska vara en kanal som ska "präglas av mångfald och kvalitet och tillgänglighet för alla oavsett förutsättningar och bakgrund" som det står i deras uppdragsbeskrivning. Hur ofta ser vi i denna kanal - eller någon kanal överhuvudtaget - personer över 60 år?
Vi fick många exempel på vardagssituationer. I de flesta formulär man ska fylla i finns det två rutor - kvinna eller man men om man är transperson, var kryssar man då? Köper du plåster står det ibland "hudfärgat", för vilken hudfärg? Vilken offentlig toalett ska en transperson gå på, kvinnornas eller männens?
Jag tror att samhällets utveckling och mångfalden i det har gått så fort att vi inte riktigt har tänkt till om vad MR egentligen betyder i vardagen. Vi måste varje dag, i handling, visa vad vi menar med att stå upp för allas lika rättigheter och värde för vi är alla lika olika.

Terrorattentat i Sverige?

Den frågan behandlades av SÄPO vid ett möte arrangerat av Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg i veckan.
SÄPO har fem arbetsområden - Kontraspionage, Kontraterrorism, Författningsskydd, Säkerhetsskydd och Personskydd. Av dessa kostar Personskyddet mest - ca 44% av budgeten - och SÄPO har 400 skyddspersoner som t ex statschefen, statsministern och regeringens ledamöter. Säkerhetstjänsten arbetar inne i landet medan Underrättelsetjänsten arbetar utomlands.
Man vet att ett tiotal länder bedriver underrättelseverksamhet i Sverige bland dem Kina, Ryssland och Iran. Där är man intresserad av vår högteknologi, vårt politiska system och vår ekonomi.

Det största problemet just nu är naturligtvis IS. De vill riva upp gränser och skapa ett kalifat i hela Levanten och så småningom i hela den muslimska världen.
Ett stort problem här i Göteborg är de som åker iväg till Syrien och Irak för att strida eller för att utbilda sig för terroraktioner. För närvarande vet man om 130 bekräftade utresor av detta slag men mörkertalet är stort. Hittills har vi haft 90 hemvändande. Man känner till att 30 stycken har omkommit, varav 22 från Göteborg. Två av de hemvändande är "rödmarkerade" hos SÄPO såsom mycket farliga för den allmänna säkerheten i staden. Den "vanliga" kriminaliteten ökar också genom dem som kommer tillbaka. Man tror att Libyen är nästa land som står på tur för utresor eftersom landet är i upplösningstillstånd.

Diskussioner fördes om man kunde hindra personer från att åka ut. Personligen tycker inte jag att man kan hindra dem från att åka ut ur Sverige men man borde kunna hindra dem från att komma in i igen.

SÄPO har varit i kontakt med kommunen för att informera hur de ser på problemet men efterlyser större engagemang för att få hjälp med att identifiera ungdomar i riskzonen.

Evenemanget var välbesökt och åldersblandat, många statsvetare och glädjande nog jämn könsfördelning.

Däremot tycker jag att arrangörerna borde ta en lektion i presentationsteknik.
För det första börjar man inte föreläsningen 25 minuter FÖRE utsatt tid.
För det andra bör föreläsaren använda mikrofon, i synnerhet för en publik som består av både unga och gamla.
För det tredje bör man använda publika mikrofoner så att alla hör frågorna från publiken.
För det fjärde behövde man registrera sig inför mötet men ingen kontroll genomfördes vid ankomst.

I stort sett var det en intressant föreläsning om ett synnerligen aktuellt ämne men tyvärr var tiden alldeles för kort.

Lång dags förd mot natt

Vi hade ett möte i SDN i tisdags. Det började kl 9 på morgonen med en bokslutskonferens som fortsatte över hela dagen och därefter vidtog själva nämndmötet som inte var slut förrän vid 19-tiden. Jag undrar hur klartänkta vi var framemot kvällen. Ett utdrag ur dagordningen:
Alliansen hade på förra mötet lagt ett yrkande om att grund- och förskolan skulle fredas från besparingar och få den satsning som behövs. Detta röstades ner av majoriteten.
Intraprenad är nu införd på ytterligare ett äldreboende, Granliden.
På dagordningen fanns två punkter som kunde förlängt mötet med flera timmar - åtgärder för budget i balans och åtgärdsförslag inom äldreomsorgen. Eftersom förslagen inte var avstämda med facken fick de hänskjutas till ett nytt extra möte. Förefaller mig märkligt att man då tar upp det på dagordningen innan denna avstämning är gjord - glömt?
Vi beslöt också att införa schablonbedömning för åtgärder inom hemtjänsten. Det har funnits utrymme för tolkningar av SoL och det bör ju vara likvärdigt. Schablonen ger dock utrymme för individuell anpassning.