I början av 1700-talet var fattigdomen utbredd i Sverige. Många män hade skickats ut i krig under 1600-talets många krig och gått under och antalet änkor och föräldralösa barn ökade kraftigt och för att överleva gav sig många ut för att tigga. Tiggandet nådde på 1720-talet såna alarmerande nivåer att Göteborgs styrande bestämde sig för att agera. Man anordnade en insamling och fick ihop 600 riksdaler silvermynt (motsvarar 30.000-50.000 kr idag) och för dessa köpte man en nedlagd fabrik på Stampen som skulle bli ett fattighus 1726.
Där garanterades de boende tak över huvudet, ved att elda med och ett ordentligt mål mat mitt på dagen. Man fick också fri läkarvård och medicin. Man höll bön både morgon och kväll och de boende skulle sköta sig och visa tacksamhet och föra ett "Gudeligt och Christeliget lefwerne" annars väntade olika former av bestraffning.
Fattighuset står fortfarande kvar vid Mariakyrkan som byggdes 1815 och ligger vid det som än idag heter Fattighusån. 1896, hundra år efter starten tog kommunen över verksamheten som flyttades till Vegagatan.
1918 fick vi en Fattigvårdslag och 1956 den första Socialtjänstlagen som senare reviderades 1982 och nu finns det en ny sådan på plats sedan 2025.
Vi fick lyssna till Ingmar Skoog som forskar om åldrandet och har skrivit boken "70 är det nya 50". Helle Wijk är professor och föreståndare för DEMSAM=Centrum för ett demensvänligt och personcentrerat samhälle. Monica Berglund, tidigare direktör för verksamheten under 30 år berättade om en annan syn på hyresgästernas liv än den nu rådande och hon har också skrivet böcker om ämnet. Vi fick också med oss en liten skrift om utvecklingen under dessa 300 år, mycket intressant.
Det är verkligen en verksamhet värd att fira av många olika anledningar inte minst att Tre stiftelser har varit verksamma under 300 år. Som avslutning fick vi lunch och en Gustav Adolfs-bakelse dagen till ära, det var ju 6 november.