Din roll i samhället som äldre, del 2

SPF och 1,6 miljonersklubben ordnade ett seminarium med titeln Kultur och Hälsa.
Två professorer från Göteborgs UniversitetGunnar Bjursell resp Michael Nilsson från Sahlgrenska Akademien hade forskat kring detta och de beskrev hur viktig kulturen är för hälsan - hos alla människor men särskilt hos äldre.
I takt med att de tekniska verktygen utvecklas kan man nu undersöka företeelser som inte gick att mäta för ett antal år sen.T ex vet man idag att kapillärerna - de allra minsta blodkärlen som finns i hela kroppen, också i hjärnan - försämras med åren men kan återbildas av social interaktion, av fysiskt rörelse, av rätt mat, av sinnesstimulans, av utmaningar och nu går det att bevisa vetenskapligt för första gången. Man hade t ex gjort en liten studie på äldre med Alzheimer som en gång i veckan fick delta i dansaktiviteter och på kort tid blivit märkbart bättre. Mycket upplyftande forskningsresultat!
Senare under dagen berättade Eva Nilsson-Bågenholm, leg läkare, om uppdraget hon fått av regeringen som Nationell äldresamordnare. Hennes fokus låg dock på Hur kan vi förbättra vård och omsorg för de sjuka äldre? Hon visade en förfärlig kurva över hur många äldre vi blir om bara några år som skulle behöva just vård och omsorg. Kurvan startade vid 65 år.
Det hade varit bättre om man fokuserat på hur de friska äldre ska förbli friska, då blir det automatiskt mer pengar över till dem som verkligen behöver vård och omsorg. Det tyckte också våra två professorer men Eva N-B hävdade att det inte finns evidens för att det är så(!) vilket förvånade oss storligen som satt i publiken och just hade fått vetenskapliga bevis för att ovanstående resonemang håller. Hon skulle genast få sig tillskickat de resultat som forskarna kommit fram till.
Senare blev det en paneldebatt med Siw Wittgren-Ahl (S) och Maria Rydén (M) båda med ansvar för bl a äldrefrågor. Den gav inget nytt - (S) vill ju inte att äldre - eller någon överhuvud taget för den delen - ska få bestämma själv utan bara inom de ramar som sätts av just (S).
Eva N-B satt med men deltog inte i debatten.

Om äldres kunskaper, erfarenheter, behov och önskningar måste vi tala mer. Äldre människor är en tillgång, inte en belastning.
Under dagen hade vi också fått oss kultur till livs av Bellmantolkaren Martin Bagge och som avslutning spelade Scandinavien Strings ungdomsorkester. Den består av ett trettiotal barn från 3 år spelar fiol utan noter, några av barnen har en bokstavsdiagnos andra är normalstörda som ledaren uttryckte det. Sjutton melodier spelade de under stort jubel från publiken och vi mådde alla litet bättre när vi gick hem.

Din roll i samhället som äldre, del 1

För ett par veckor sen var det Kvalitetsmässa med Politikerdagar i Göteborg. Ett bra tillfälle att bredda sina kunskaper. Det fanns många seminarier, svårigheten var bara att välja. Ett av de intressantaste och som presenterades med ett nytt "tänk" var betitlat Gammal i en ny tid. Det var Bodil Jönsson, prof em och författare som stod på scen som ett levande bevis på att man inte är förbrukad för att man gått i pension. Hon menade att det är hög tid att verklighetsanpassa normen för vad som är en äldre människa idag och skapa en ny övergripande syn på livsförlopp och lärande, på arbetsliv och pensionering.
Åldrande är ingen sjukdom som ska vårdas bort. 80 % av de som är över 80 år är inte dementa. En 70-åring idag är som en 50-åring för 30 år sen. 40-talisten har fått bra mat, bra hälso- och sjukvård och har bra utbildning. De har rest och tagit del av kultur på olika sätt. De har i sitt yrkesliv förväntats vara kapabla och ta hand om både sig själva och andra. Så går de i pension och plötsligt ska andra tala om för dem hur det är och de blir förvandlade till ett förnedrande kollektiv.
40-talisterna var de som "uppfann" tonåringen, det begreppet hade inte funnits tidigare. De lärde varandra att vara tonåringar och nu måste de lära varandra att vara äldre i vår tid, deras sätt att vara gamla har inte funnits förut.
Bodil ville införa ett slags seniordoktorander inom sitt område. Att äldre människor som arbetat inom området går kvar - utan ersättning - och delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper till dem som ska doktorera. Det skulle gynna
1) själva forskningen med nytt och gammalt "tänkt" som berikar varandra
2) doktoranderna, både arbetsmässigt och personligt
3) de äldre som skulle må bättre mentalt och fysiskt
4) samhället i stort eftersom en människa som mår bra behöver mindre sjukvård och mediciner.

Vi behöver fokusera på vad äldre kan och vill istället för att någon annan ska tala om det för dem. Vi är alla olika individer även när vi blir äldre. Som äldre kan man behöva längre tid på sig att lära in nya saker och att minnas men det kompenseras av erfarenheten och en förmåga att se helheten.
Det är ett oerhört slöseri att fullt friska människor som inget hellre vill än bidra till samhället, tvingas gå sysslolösa. Det gäller både dem som är friska yngre äldre och de som är sjuka äldre äldre. Alla mår bra av att ha en uppgift hur liten den än är.
Att man nu börjar ta upp de här frågorna alltmer är förhoppningsvis en början på ett paradigmskifte.
Läs gärna Bodil Jönssons bok När horisonten flyttar sig.

Arbetet mot kvinnovåld

Så här skriver Cecilia Malmström:

Idag den 25 november är det internationella dagen mot våld mot kvinnor. Det är ett gigantiskt problem som behöver uppmärksammas varje dag, året om. Våld i hemmet, våldtäkt och övergrepp begås varje minut jorden runt. Varje år säljs hundratusentals flickor och kvinnor som sexslavar och små flickor tvingas tigga på gatorna. Allt för många flickor utsätts för så kallat hedersvåld av sin egen familj för att de går sina egna vägar i val av pojkvän. Att bekämpa detta våld är en viktig prioritering för mig.

Jag är stolt över att vi har fått traffickingdirektivet på plats, att Myria Vassiliadou som är kommissionens anti-traffickingkoordinator oförtrutet arbetar med medlemsländerna för att bekämpa detta vidriga brott och att vi i asylpaketsförhandlingarna insisterar på särskilt skydd för kvinnor som utsatta för sexuellt och annat våld. Men att bekämpa våld mot kvinnor kräver nya insatser varje dag inom alla sektorer. Jag vill passa på att lyfta f ram alla fantastiska människor som dagligen jobbar med att stödja och hjälp kvinnorsom utsätts för våld. En särskild dag för att uppmärksamma frågan kan kanske vara bra för att höja medvetenheten och kunskapen, men det vardagliga arbetet de andra 364 dagarna är ännu viktigare.

Korruption på hög nivå

Idag skriver EU Direkt:
Onsdagen den 19 oktober offentliggjorde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) sin verksamhetsrapport för 2010. Olafs uppgift är att skydda EU:s ekonomiska intressen och att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet, däribland kontroll av medlemsländernas medelshantering och grova tjänstefel inom
EU-institutionerna, som påverkar EU:s budget. Olaf skyddar med andra ord skattemedlen och ser till att EU:s budget används rätt.
Under 2010 hanterade Olaf nära 500 ärenden som gällde komplicerade och känsliga utredningar samt internationella samordningsärenden. Verksamhetsrapporten för 2010 kan sammanfattas i följande punkter:

• 225 nya utredningar inleddes, däribland 75 samordnings- och biståndsärenden.
• Olaf fick 46 procent av sina upplysningar från den offentliga sektorn, medan 52 procent av upplysningarna kom från allmänheten eller den privata sektorn.
• Olafs utredningar ledde till att 68 miljoner euro kunde krävas tillbaka. De största beloppen återkrävdes för strukturfonderna (33 miljoner euro), jordbrukspolitiken (12 miljoner euro) och direkta utgifter (10 miljoner euro).
• 351 miljoner euro har återkrävts i samband med den ekonomiska uppföljningen av pågående ärenden.
• Olafs utredningar ledde år 2010 till att nationella domstolar utdömde fängelsestraff på sammanlagt 125 år och böter på nära 1,5 miljarder euro.

Vilken kväll!

Igår kväll bjöd Göteborgs Konstmuseum på en samtalskväll mellan Olof Buckard med sina sylvassa formuleringar - Man kan vara god i en huvudsats och ond i en bisats - och Jan Eliasson med en djup känsla för människor i andra kulturer. Samtalet handlade om Dag Hammarskjöld och visade på denne intellektuelle gigants många sidor t ex musiken, främst Bach och Händel. Han införde bl a att man på sammanträdena i FN skulle spela klassisk musik som en bakgrund. Han hade också en stark känsla för språk och stora kunskaper i andra språk än svenska, bl a översatte han böcker från franskan. Det är än mer märkligt eftersom han från början var ekonom.
Olof B och Jan E menade också att vi måste vara vaksamma på de ondsinta tankar och känslor som vi alla har inom oss så att vi inte förstärker det "vi-och-dom"-samhället som redan finns.
Jag blir glad och tacksam över att det finns människor som Olof och Jan som låter sig höras i demokratins tjänst.

EU-nätverk mot terrorism

EU-kommissionär Cecilia Malmström skriver:
Det finns dagar då vi alltid kommer att minnas precis vad vi gjorde. En sådan dag är den 11 september 2001 när flygplanen flög in i World Trade Center och nära 3000 människor dog. Efter denna sommar kommer vi att lägga ytterligare ett datum på minnet, fredagen den 22 juli, då en sann mardröm utspelades i Oslo och på Utöya i Norge.

Terrorism är tyvärr fortfarande ett hot mot våra öppna samhällen, men i allt större utsträckning är terroristen idag en ensam person. Efter sommarens fruktansvärda händelser har det blivit ännu tydligare att vi har för dålig kunskap för att förstå de processer som gör att människor radikaliseras och väljer att ansluta sig till terrororganisationer och begå våldsamheter, oavsett om det handlar om religiös-, höger- eller vänsterextremism.

Redan i november förra året lanserade jag idén om ett europeiskt nätverk mot extremism. Nätverket för samman forskare och praktiker, d.v.s. skolpersonal, religiösa ledare, socialarbetare och frivilligorganisationer över hela Europa som arbetar konkret med dessa frågor på lokal nivå. Kommissionen bistår nätverket med närmare 200 miljoner kronor under fyra år och med ett sekretariat som ska stödja arbetet. Nätverket invigdes den 9 september med deltagare från nästan hela Europa.

Tanken med nätverket är att skapa en mötesplats för att samla och utbyta erfarenheter över sektorer och mellan medlemsländer. I vissa EU-länder så som Storbritannien och Nederländerna har man längre erfarenhet av att arbeta förebyggande för att fånga upp personer som dras till extremiströrelser. Här kan finnas lärdomar för andra länder. På samma sätt kan det arbetet som sker i skolans värld för att möta frustrerade ungdomar kanske tjäna som inspiration för hur man i fängelsemiljöer bättre kan arbeta för att förhindra radikalisering.

Nätverket ska också fungera som en s.k. tankesmedja för att ta fram ny kunskap om hur processerna bakom radikalisering ser ut. Ett område som blir en självklar del för nätverket att fokusera på är internet och på att öka kunskapen om hur aktörerna opererar via nätet.

Under våren 2012 planerar EU-kommissionen att hålla ett högnivåmöte där nätverket kommer att få presentera sitt arbete så långt och förhoppningsvis kan de redan då peka på hur EU-länderna kan förbättra arbetet mot extremism. Och nästa vecka när EU:s inrikes- och justitieministrar träffas den 22-23 september står arbetet mot våldsbejakande extremism högt på agendan. Medlemsländerna ska ta fram nationella handlingsplaner för att bemöta extremism och vid mötet nästa vecka ska vi se hur långt länderna har kommit i detta arbete.

Det finns inte några vattentäta metoder för att förhindra terrorism. Tio år efter attackerna i New York är det dags att fokusera än mer på det förebyggande arbetet. Det är min förhoppning att EU-nätverket för att motverka all form av extremism blir ett viktigt verktyg i det arbetet.

Upplyftande och nedslående

Idag har jag varit på en konferens som var just det - både upplyftande och nedslående! Det var Liberala Kvinnor som arrangerade med rubriken Kvinnors mod förändrar. Vi fick träffa Elisabeth Olsson som med sina fantastiska, nyskapande och provocerande fotoutställningar Ecce Homo, In hate we trust och Jerusalem visade hur trångsynt stora delar av mänskligheten är, både religiösa, kulturella och politiska grupper. En stor eloge till Elisabeth och till de aktörer som deltog som i fotografierna - det är modigt!
Katarina Wennstam som efter flera år på SVT där hon var kriminalreporter beslöt sig för att skriva reportageböcker om alla de våldtäktsoffer hon mött. Våldtagna kvinnor har inte kvar sitt liv - de måste flytta, byta namn och ibland leva med skyddad identitet. De män som våldtar finns oftast kvar i sin sociala kontext, det är mycket märkligt. Det är ju han som borde vara förnedrad, inte offret.
Slutligen fick vi höra Elise Lindqvist, f d prostituerad berätta om sitt liv. Hennes förnedring började vid 5(!) års ålder då hon kunde hämtas från sandlådan och beordras komma med och ta av sig kläderna när männen begick våldtäkter på henne. Hon fick en liten godispåse när det var över. Hon fick höra att om hon berättade något av detta för någon enda människa så skulle hon dödas. Hon fick höra hur ful hon var, att hon var så dum så att det inte var någon idé att skicka henne till skolan. Hon levde i ett missbrukarhem där fadern kunde äta skokräm på smörgåsen (som ersättning för starkare saker), han fick delirium och såg smådjävlar överallt som han vred halsen av och vid ett tillfälle trodde att även Elise var en liten djävul och började vrida halsen av henne också. Hon klarade sig den gången. En annan människa som hon litade på visade sig vara bordellmamma. För Elise var det inget konstigt att män använde hennes kropp som de behagade, det hade hon ju lärt sig redan vid 5 års ålder. Måttet rågades när "kunden" vid en sextransaktion började skära i henne med kniv för han ville se hur blodet rann under akten!
Efter många år kom hon i kontakt med kyrkan och kunde börja ett nytt liv, fritt från övergrepp, sprit och narkotika. Nu arbetar hon - vid 75 års ålder - på Malmskillnadsgatan i Stockholm där hon har blivit "Morsan" för flickorna som går där. Numera är det inte så många svenska flickor som går där, det är en massa traffickingoffer från 11 års ålder.
Det gjorde ett oerhört starkt intryck att denna kvinna som misshandlats under så många år hade styrka, kraft och mod att börja ett nytt liv och att dessutom berätta om det.
Som avslutning var det en paneldebatt med Maria Haldesten från GP som moderator. Deltagare var Barbro Jönsson, Karin Törnqvist och Margita Björklund som diskuterade under rubriken Vad är det att vara modig?
En stor eloge till arrangörerna!
En mycket bra konferens med många tänkvärda inslag.