Kriget kommer - frågan är bara när

I veckan var jag på en försvarsdebatt anordnad av Föreningen för Göteborgs försvar m fl och där en företrädare för majoriteten och en från oppositionen deltog. Det blev en skrämmande timme.
Företrädare för Krigsvetenskapsakademien beskrev varför Ryssland kan vara intresserade av Sverige. Först vill man ta tillbaka Baltikum. Balterna är med i NATO  som behöver gå igenom och runt Sverige för att hjälpa till. Detta har ju Ryssland också insett och har därför intresse av att destabilisera Sverige. Ett annat intresseområde är Murmansk och där är Sverige också intressant ur ett geografiskt perspektiv.
Ett nutida krig blir inte avgränsat i tid, det sker inte från en dag till en annan. Det är ständigt pågående - fred-kris-krig, gränserna är suddiga. Det innefattar inte heller bara militära operationer utan pågår ständigt med desinformation, propaganda, dataattacker, kontaminering av vattentäkter, utslagning av elnät för att testa vår beredskap t ex.
Hur skyddar vi oss mot detta? Det är inte enkelt. Vi behöver alla vara vaksamma och förberedda.
Kan du klara dig 72 timmar utan att kunna handla mat, få vatten ur kranen och utan el?
Sverige är tyvärr dåligt militärt rustat. Vi kan mobilisera 5000 man inom  en vecka men det finns ingen utrustning för dem, inte ens kläder än mindre fordon, flyg eller fartyg. 30.0000 kan mobiliseras inom en månad - då är det försent. När man började nedrustningen av försvaret hörde jag att KA4 i Göteborg till slut bara hade en inhyrd fiskebåt och en mindre båt som inte tålde hög sjö! För att försvara Sveriges största hamn! Nu finns inte en KA4 kvar i sin dåvarande form.
I paneldebatten blev det tydligt hur olika regeringen och oppositionen ser på frågan. Allan Widman (L), försvarsutskottets ordförande anser att Sverige måste agera omedelbart för att kunna minimera skadorna medan Åsa Lindestam (S), v ordförande i utskottet ville ha en ny försvarsberedning och hon talade om långsiktighet och stabilitet i vårt försvar. Då har man inte insett hur världen ser ut idag eller gjort någon omvärldsanalys! Vi har inte den tiden. Försvaret har begärt 30 miljarder av regeringen men har fått 10! Allt handlar dock inte om pengar utan också om organisation och samverkan inte minst med det civila samhället. Länsstyrelsen har - eller borde ha - en viktig roll liksom varje enskild vuxen svensk.
Det är hög tid att rusta upp nu!

Nu har det hänt!

Min stadsdel Askim-Frölunda-Högsbo har fått sitt första trygghetsboende! Det invigdes igår och att döma av antalet intresserade blir det många fler än de 25 som hittills anmält intresse. Det ligger i Högsbohöjd och det är Poseidon som har förstått värdet av detta. Lägenheterna ligger utspridda i området men det finns en stor samlingslokal med kök och ett litet gym. Lokalen går att dela av så att man kan ha flera olika aktiviteter samtidigt. Det finns en trygghetsvärdinna 2 dagar i veckan men lokalen är tillgänglig alla dagar i veckan för en enkel fika. Medlemmarna har fått svara på hur de vill att det ska fungera och hittills har man önskat gymnastik, dans och musik, fler kommer säkert efterhand när man lärt känna varandra. För övrigt fungerar det precis som ett ordinärt boende men kanske med vissa praktiska justeringar om så behövs för hyresgästen.
I ett boende som detta känner man en trygghet, man har en värdinna som kan guida genom stadsdelens formella djungel, det finns alltid nån att prata med, det finns aktiviteter och allt detta minskar ensamheten för många och ökar tryggheten vilket i sin tur gör att den enskilde mår bättre och kanske också behöver mindre mediciner och vård.
Sådana boenden behöver vi många och glädjande är att det är 3 stycken till på gång i stadsdelen!
En stor del av detta får tillskrivas vår sektorschef som med lock och pock och information om att man kan få subventioner har fått byggherrarna intresserade. Tyvärr kan vi nog inte lita på den filantropiska ådran hos byggbolagen utan det behövs krass ekonomisk verklighet som just subventioner.
Ser fram emot att snart få gå på invigning igen!

Dax igen!

Igår var det dags igen - för SDN-möte.
Den största och viktigaste punkten på dagordningen var naturligtvis budgeten. Alliansen reserverade sig mot den rödgröna budgeten eftersom vi har en annan grundsyn och ifrågasätter mycket av det som står i deras budget.
Jag hade skrivit ett yrkande om att införa internetuppkoppling på alla äldreboenden i vår stadsdel och hade M och KD med mig i denna fråga. Men yrkandet bordlades.
Jag frågade också hur LSS-nedskärningarna hade påverkat vår stadsdel hittills men fick inget klart svar annan än att det hade påverkat.
Igår var jag på mitt frågvisa humör och undrade vem som var ansvarig för att hemtjänsten skulle ha personliga kläder eftersom det kostar flera miljoner. Fick svar från V att beslutet var taget i kommunfullmäktige och att man hade uppmärksammat att det blivit väldigt dyrt och därför ska det ändras. Syftet var att lyfta denna yrkeskår så som andra yrkeskårer har det, t ex poliser. Jag tycker ju att man ska räkna på det innan man lägger förslaget.
Alla ärenden på nämndens föredragningslista kan du läsa på Göteborgs stads hemsida och där hittar du också protokollet så småningom.

Gäst hos verkligheten

Våra verkligheter ser olika ut. För en person mitt i livet består den oftast av arbetet, familjen och fritiden. När man blir äldre förändras verkligheten - det finns inget arbete längre, familjen klarar sig själv och det blir väldigt mycket fri tid. Blir man dessutom drabbad av sjukdom så blir verkligheten svårt att hantera.
Då är det skönt att veta att man kan få hjälp. Det finns biståndsbedömare i varje stadsdel i Göteborg som, tillsammans med den som behöver hjälpen, tar reda på vad just den personen behöver hjälp med och hur ofta  - t ex mat, medicin, städning. Det finns de som behöver hjälp flera gånger om dagen och de som bara behöver hjälp ett par gånger i månaden.
I veckan hade jag förmånen att få följa med på ett antal besök hos dem som behöver hjälp flera gånger om dagen och det blev besök i en annan verklighet än min. Jag var med hos fyra kvinnor som alla var mellan 85 och 92 år. Ingen hade demens men alla hade någon funktionsnedsättning som dålig syn/hörsel, någon hade nyss haft en stroke, någon var nyopererad och de flesta hade svårt att röra sig.
Alla var väldigt positiva till hemtjänsten och särskilt till just min handledare som vi kan kalla S. Ingen ville klaga på någonting men man önskade att det inte skulle komma en ung man som skulle hjälpa till med dusch eller påklädning, då ville man ha kvinnlig hjälp. Alla hade förståelse för att inte samma person kunde komma vid varje tillfälle även om man naturligtvis skulle önska det.
Det beror mycket på den person som kommer - min handledare bemötte alla med respekt och lyhördhet. Hon pratade med dem, klappade dem, kramade dem och t o m dansade med en förutom att hon naturligtvis gjorde frukost, bäddade, delade ut mediciner, byte stomipåse, kammade, smorde in, tömde sopor,  torkade av bord och bänkar och diskade. Hon var lugn och sansad, visade ingen brådska och ingav förtroende. De vi besökte saknade att inte kunna gå ut när man själv vill och att inte kunna duscha när man själv ville. Det är också viktigt med sällskap. Där tror jag att volontärverksamheten som nu har startat i vår stadsdel kan vara till stor hjälp.
De som är i dessa åldrar 85+ har varit vana att arbeta hårt och inte få något gratis. De har inte varit vana vid att ställa krav för egen del och är oerhört tacksamma för den hjälp de får,även om det kostar en slant, för de skulle inte klara sig utan den.
Nästa generation som kommer att behöva hjälp är nu i 70-årsåldern och har ett helt annat förhållningssätt till livet. De är vana att ta för sig och ställa krav och det tar de med sig in i ålderdomen. Bäva månde äldreomsorgen!
För mig var det berikande att få ta del av det praktiska arbetet bakom alla dokument och siffror som vi matas med i nämndarbetet. Det var på tiden att någon från nämnden besökte verksamhetens praktiska del, det hade ingen gjort på de senaste 15 åren.

Vilka är vi?

Pensionärsråden i vår stadsdelar är en underskattad resurs fr a när det gäller livsvillkoren för seniorer. Det är ju inga andra än de årsrika som vet vilka behov man har när man blivit äldre. De yngre beslutsfattarna har ju bara en teoretisk kunskap om detta. Igår hade vi möte i pensionärsrådet i Askim-Frölunda-Högsbo och då behandlade vi bl a följande punkter:
* små gruppers behov som t ex HBTQ och vissa språk
* vi lämnade synpunkter på äldreboendeplanen
* vi fick information om hur kösituationen för särskilt boende (äldreboende) ser ut just nu
* sektorschefen gick igenom uppföljningsrapporten och budgeten för nämnden i stort.

I rådet får vi mycket information och vi får tillfälle att fråga själva och lämna synpunkter på material som ska behandlas i nämnden.
Vilka är det då som sitter i detta råd? Det gör representanter för de olika pensionärsorganisationerna i Göteborg. I Askim-Frölunda-Högsbos ser rådet ut så här. Den unga personen längst bak med blont hår är sektorschef (= högsta ansvaret för äldreomsorgen) och har - trots sin ungdom - seniorers bästa för ögonen.

Bostadstillägg

Bostadstillägget har en avgörande betydelse för att lyfta ekonomiskt svaga pensionärer över fattigdomsgränsen. Det är riktat specifikt till pensionärer med låga inkomster, som har små marginaler när hyran är betald. Eftersom kvinnor i genomsnitt har lägre pensioner än män är det också betydligt fler kvinnor än män som uppbär bostadstillägg. Liberalerna vill stärka ekonmin för denna grupp.
Ett höjt bostadstillägg ökar också äldres möjligheter att flytta till en trygg och tillgänglig bostad nära kommunikationer och service, till exempel en seniorlägenhet eller ett trygghetsboende.
En mer lämplig bostad innebär framför allt ökad självständighet för den äldre. Men det innebär också troligen mindre behov av hemtjänst och minskad risk för fallolyckor. Det ökar samtidigt rörligheten på bostadsmarknaden.
Tillgängliga bostäder finns framför allt i nyproduktion men hyran för nyproducerade tvåor är i genomsnitt nästan 8000 kr i månaden - medan taket för bostadstillägget idag är 5000 kr/månad.
Konkret innebär vårt förslag för det första att ersättningsgraden i bostadstillägget för ålderspensionärer höjs från 95 till 96 procent. För det andra föreslår vi att taket för hur höga boendekostnader som kan ersättas stegvis höjs med 500 kronor per år fram till 2020. Detta skulle innebära ett nytt tak på 7000 kronor. Fullt utbyggd kostar denna reform 1,5 mdr kronor.
Jag kan tillägga att idag är det 291 700 pensionärer som har bostadstillägg. Av dessa är 76 procent kvinnor. Det är alltså många som berörs av vårt förslag som jag hoppas kan bli verklighet, om inte nu så efter valet 2018.

I dessa Nobeldagar....

Här är Alfred Nobels skrivbordet, på bordet ligger utkastet till hans testamente som han skrev under 1895.  Det finns nu på Svenska Klubben i Paris.